I min värld är människan en frihetssträvande varelse. Denna varelse fattar beslut utifrån den kunskap som samhället har ackumulerat och delgivit individen. I grund och botten ställer detta krav på individen att själv fatta besluten för att erhålla friheten.
En kväll för några månader sedan i fullmäktige i Hörby får jag höra att ideologierna är döda, refererandes till Herbert Tingstens teser på 50-talet. Naturligtvis var det inga ord som kom från talarstolen. Kommunikationen från pulpeten är en konstant ström av ord från den jordnära pragmatismens diktatur inom kommunpolitiken.
I kommunen söks tryggheten i en allt mer dynamisk värld genom att alla lösningar säkerställs med en större offentlighet, turismsamarbetet är ett exempel. Med 11 utav 41 mandat lyckas Socialdemokraterna och Vänsterpartiet implementera en smygsocialism i en genomborgerlig kommun.
Nej, orden om ideologiernas död kom från en kollega i publiken. Jag, som själv finner nöje i att etikettera och ideologiskt koppla mina och andras uttalande, funderade en lång stund hur denna visa person jag pratade med kom fram till den diametralt annorlunda åsikten.
Det finns ett klipp på Youtube där Palme på ett bra sätt beskriver att ideologierna dyker upp i subtiliteterna i stället för i de revolutionistiska talen på något öde torg en första maj eller från en plastbåt som gör ett strandhugg en sommardag i någon skärgård.
Så i denna till synes grumliga politiska soppa som vi har i Sverige, där har etablissemanget konvergerat mot vänstervriden socialliberalism som riktning. Utan för denna main stream trålar Vänsterpartiet respektive Sverigedemokraterna väljare som ramlat ur den enda vägens politiska skuta i Sverige.
Men det finns en stor paradox i det social-socialliberala lägret. De liberalistiska tankarna fungerar bara på individens rättigheter, inte på individens skyldigheter. Låt mig ge ett exempel:
Folkpartiet marknadsför sig som det ”stora” liberala partiet, trots det är det Björklund som mest förknippas med ”Kravskolan” där allt skall mätas och dokumenteras. Folkpartiet tror inte ens på sin egen ideologi om att det är friheterna som får människan att växa och utvecklas på det sätt som uppfyller dennes potential på bästa sätt.
På detta sätt låter man systemet lyfta bort från människan dess egna ansvar för skyldigheten att utbilda sig genom tvångsåtgärder. Rättigheterna till en fri utbildning finns inte heller då utbildningen är genomreglerad genom läroplaner som staten kräver att kommunerna genomför – liberalismens friheter övergår i socialismens ok.
För några veckor sedan var det en socialdemokratisk folkhälsominister som ville instifta en fett-skatt. Staten skall säga till individen vad denne skall äta, och inte äta, så att individen slipper tänka själv vad den stoppar i sig. Är det inte rimligare att det är statens uppgift att ge individen kunskap så att denne själv kan fatta besluten?
Under samma vecka kom Socialdemokraternas kvinnoförbund med förslaget att föräldraförsäkringen skall individualiseras så att familjen själv inte kan styra hur stor del den ena föräldern skall vara hemma med barnet. En fullständig misstroendeförklaring av vuxna människor att forma sina liv utifrån sina individuella förutsättningar eller de värderingar som de vuxna har. Är det inte rimligare att förklara för individen varför jämställdheten är bättre ojämställdhet och låta individen själv fatta beslutet?
Inte långt därefter tänker den socialdemokratiska justitieministern högt och konstaterar att man borde upplösa företag som inte könskvoterar. Var det en minister/regeringsföreträdare som talade eller är det en fullblodssocialist vi hör? Eller båda delarna?!?!
Nu hör det till saken att Morgan Johansson pudlade bara några timmar efter uttalandet men är det ett knattefotbollslag eller landets regering vi har att göra med? Ett knattelag som starkt misstror sina medborgare och företagen i landet att fatta sunda beslut – trots att vi alla har gått i en socialdemokratisk skola.
Det är inte bara på vänsterkanten och i mitten på huvudfåran som medborgaren misstros: Moderaterna lanserade sina förslag för att begränsa tiggeriet på våra gator genom lagstiftning. Låt vara att man formulerar det som förbud mot organiserat tiggeri, men ingen tvivlar på att det är tiggarna man vill ha bort från gatorna.
Jag själv har bloggat om individens ansvar för att få stopp på tiggeriet, och jag är övertygad om att det är individens eget ansvar att inte skapa marknaden. Äpplet faller dock inte lågt från päronträdet – under min tid i Lund gick jag i Per Bauhns skola. Bauhn är professor i praktisk filosofi och för liknande resonemang i SRs ”Filosofiska rummet”. Lyssna på programmet och fundera på resonemanget om individens ansvar.
Lydiga liberaler
Frågan är varför det är hela det politiska spektrumet, undantaget extrema vänsterkanten, som vill lagstifta mot tiggeriet – varför litar man inte på individen genom utbildning och informationskampanjer. Begreppet folkbildning och samhällsinformation har försvunnit när staten söker lösningar genom repression hellre än genom intellektualism.
Det hela kokar ner till vilken syn man som politiker har på människan, dess förmågor och dess potential. Jag är den första att bejaka att världen är inte svart eller vit. Varken vad gäller lagstiftningen eller människornas förmåga.
Ett belysande exempel kan vara på sin plats: tar detta med vad vi stoppar i oss, då rör vi oss i ett kontinuum av repression och frihet.Från knarket som självklart skall vara illegalt, via alkohol och tobak som regleras både vad gäller ålder och tillgänglighet, till socker och fett som det är fri tillgång på.
Var placerar du dig på denna skala? Kan du tänka dig att lätta på tillgängligheten för alkohol genom gårdsförsäljning?
Utmaningen vad gäller maten liksom med tiggeriet är att tillräckligt mycket information måste tillhandahållas för individen för att denne skall kunna bilda sig en informerad uppfattning. Detta gäller inte bara innehållsförteckningen på förpackningen utan även information till allmänhet om hälsosamt levern och fördelarna med det.
Naturligtvis ställer det krav på individen att hålla sig informerad, men i en tid när vi aldrig har jobbat så lite som vi gör nu, då borde individen själv investera i sin egen kunskapsbank i stället för bedöva huvudet med filmer på Netflix. Behovet av meta-kunskap har aldrig varit större än vad det är nu.
Om jag skall koka ner min vision till två meningar:
Statens roll i förhållande till individen är att se till så att kunskap skapas och att dela informationen till individen. Individen har att hålla sig bildad för att kunna tillgodogöra sig friheterna för att understödja det långsiktigt hållbara samhället med fria individer.
Det här är liberalism för mig och för mig är liberalismen inte död.
Dessa resonemang som jag för ovan är fullständigt ointressanta om man inte först förankrar det i en ideologi eller tankemodell. Min tvåmeningsvision är en liten del av hur samhället måste förändras; här behandlas specifikt dess syn på individens ansvar. Det stora jobbet ligger dock hos individen själv som måste förstå sammanhanget i förändringen. Individen kan inte överlåta appliceringen av förnuft till en genomreglerad stat utan att förlora alla sina friheter.
Därför måste vi diskutera ideologier, inte nödvändigtvis bara de klassiska. Det är alltid en intressant diskussion för partierna för att hålla kompassriktningen. Men det är väldigt lite som talar för en djup ideologisk diskussion genomförs just nu när inget parti vågar ta sig ur mittfåran och sticka ut haka med nya idéer om hur ett bättre, friare samhälle kan skapas.