När jag får av ungdomar frågan vem som är min idol så brukar jag svara Olof Palme. Ungdomarna har ingen aning om vem det var och man kanske inte skall hålla dem skyldiga till ett lätt ointresse för utrikespolitik.
Ikväll, efter ytterligare ett attentat mot Lars Vilks, ringer dock ett citat från Palme i mina öron:
”Det fantastiska är att detta får fortsätta, att dessa satans mördare skall få hålla på som nu sker. De kommer falla också i den djupaste skam och förnedring och historiens dom kommer att bli ohyggligt hård.” – Olof Palme 1975
Och visst är det helt otroligt att dessa satans mördare från medeltiden får hålla på, att jaga yttrandefriheten ur våra moderna demokratier. Det är ingen överdrift att påstå, utifrån den religiösa tillhörigheten av attentatsmännen som gång på gång hotar oss, att om inte de muslimska samfälligheterna står upp med en röst och fördömer aktionerna, att nationerna i Europa bestämmer sig att kasta ut de muslimska barnen med badvattnet.
En svartvit bild som får fundamentalister att se rött
Hur otäck denna tanke än är så blir den mer och mer trolig som lösning på de våldskulturer som dras in från konflikterna i Mellanöstern som genererar stora flyktingströmmar där en liten del förpestar våra samhällen. Att riskera det öppna samhället och dess demokratiska principer på det solidariska och medmänskliga altaret – vem kunde tänka sig att det fanns en motsättning just där och att domen över vår syn på medmänsklighet skulle bli så hård.
Kanske är mördaren på väg tillbaka till Sverige över Öresundsbron, som med sina pyloner står som monument över de rivna murarnas Europa. Till den öppna världen har terroristerna kommit på flykt undan repressiva diktaturer. Med sig tar de med ett övervakningssamhälle där vi alla blir offer under staternas underrättelsetjänsternas kartläggning av rörelser, kommunikation och åsikter.
En kväll som denna så konstaterar jag att terroristerna drar våra samhällen, och därmed oss själva, ner i den djupaste skam och förnedring där vi, i försvar för yttrandefriheten, får ett övervakningssamhälle som Orwell inte ens kunde drömma om.
Tur att man skall fly fältet som yttrandefrihetsförespråkare genom en utlandsvistelse, för visst har tanken slagit mig att även jag utsätter mig för risk genom att ta ställning och visa Vilks’ streckgubbar på min blogg som ett stöd för yttrandefriheten.