Sverigedemokraterna konstaterar att det bor fler tranor på Linderödsåsen än vad det gjorde förr. I Skånskan säger Stefan Borg
Bland annat att det finns fler tranor i området än då [1998-1999] och att det finns betydligt fler våtmarker som i sin tur lockar till sig fler fåglar.
Visst är det trevligare att se Sverigedemokraterna bejaka sin gröna sida snarare än den bruna, men är det inte lite lustigt att det är migrerande fåglar som hjälper till i argumentation? Speciellt så låter tranorna konstigt och högljutt – varför låter de inte som en talgoxe, något som vi är vana vid?
Och vidare så lockas fler fåglar till området på grund av våtmarkerna – det kan ju inte vara bra att nya fåglar kommer dit och äter upp maten för de inhemskt uppfödda storkarna i det behjärtansvärda storkprojektet.
Kanske det är bättre att hägna in våtmarkerna tillsammans med storkarna så får vi mindre artblandning och konkurrens?
Det är lätt att kåsera om stereotyper bland fåglar och Sverigedemokrater, men det är betydligt svårare att skojja om ingenting, det vill säga de andra partiernas frånvaro av debatt angående vindkraftsplanerna på åsen.
Så jag frågar mig om det räckte med en one-liner i valrörelse för att bekänna färg och därmed är det business as usual? Var finns visionerna om möjligheterna för turismnäringen och boendemiljöerna i de orörda landskapet som förklarar VARFÖR det är en så urbota korkad idé att utreda och planera för en vindkraftsetablering på åsen?
I denna dypöl av genomsubventionerad energipolitik där de politiska slamkryparna härskar, där vet man inte vilken fråga som ställs när artinventeringarna genomförs, ity allt regleras av lagar som syftar till en gigantisk utbyggnad av vindkraft till 30TWh år 2020 oavsett naturvärden
Det är inte konstigt att ingen kan eller vågar sticka ut underläppen för att formulera ett yttrande från dypölen. Oavsett vad, så blir varje uttalande fel i en värld där skydd av naturvärlden hotas av samma skydd för samma naturvärden.
Endast genom att blanda in Åsa Romson och Miljöpartiet kunde situationen bli värre. Den nu tillgängliga energimetoden görs ännu mer politiskt osäker. Miljöpartiet driver, trots att regeringspartner har en överenskommelse om att drifta kärnkraften vidare, en linje om mer vindkraft… till varje pris.
Jag skulle vilja hävda att det är dags att avsluta den enorma prokrastineringen av energipolitiken. Bejaka att vi kommer behålla kärnkraften så länge den är ekonomisk lönsam och miljösäker.
Vidare vill jag att vi slutar beströ vår orörda natur med vindsnurror som skivar våra fåglar, skrämmer turister och gör boende lomhörda till priset av massor av skattepengar.