Skånskan skriver om att Socialdemokraterna röstade nej till sin egna motion om Fältgruppen som Socialdemokraterna själva lade när de var i opposition.
För första gången har jag varit med om att avslå en egen motion. Det kändes väldigt ovanligt, säger kommunalrådet Susanne Meijer.
Nja, det var väl inte helt sant, för det hände även på december månads fullmäktigemöte. Då handlade det om att en Demens/Psykiatri-sjuksköterska skulle anställas. I oktober röstade Sossarna för motionen i Socialnämnden §200. I kommunstyrelsen (Protokoll KS 141201 §183) yrkade Tommy Hall bifall till motionen så sent som den första december.
Två veckor senare på fullmäktiges decembermöte yrkade Susanne Meijer bifall till motsatsen, att inte bifalla motionen (Protokoll KF 141215 §181). Även Tommy Hall på podiet hade inga problem med att svänga 180 grader på 14 dagar. Vad kan då förklara detta beteende?
Jag gissar att det har med ansvarstagandets behov att göra. För i december var sossarna i opposition i kommunstyrelsen medan man var i majoritet i fullmäktige. Detta berodde på att den nya kommunstyrelsen tillträdde först efter årsskiftet. Det är alltid roligt att titta lite extra i brytningstider för då är fasaderna som mest beströdda med glipor.
Förutom att roa sig med att titta genom springorna kan ni kära läsare få er en lektion i empirisk realpolitik. För när det dyker upp ett snömos-beslut, som beslutet ovan, kan man lära sig något och det är följande:
I en värld där svart är vitt och vitt är svart så säger man varken ”ja” eller ”nej” till något utan man ”besvarar” motionen. Detta gör man för att inte bränna några broar till regeringsunderlaget, oavsett om det ingår i en koalition eller inte. Så var fallet med Socialdemokraterna som var en integrerad del av toppstyret under den förra mandatperioden, d.v.s. en integrerad del i Ahlkvists maktkonstellation. Det är något som ni kan grunna på nästa gång ni hör att det är viktigt att peka ut skiljelinjerna mellan alternativen i politiken.
Efter denna empiriska uflykt kör vi ner näsan i dagspolitiken. Låt oss titta på den nya motionen som skall röstas ned i Fullmäktige: motionen handlar om den så kallade fältverksamheten. Efter lite budgettrixande försvann den verksamheten som vi kände den från förr eftersom det fanns pengar att söka till ett projekt. Tyvärr var jag med och fattade det felaktiga beslutet i spariverns namn. Därmed ändrades finansieringen till ett kortsiktigt projektanslag.
När vi fattade beslutet i nämnden fick vi dock reda på, efter explicit fråga från mig, att fältverksamheten skulle finnas kvar. Tyvärr visade det sig att fältarnas ordinarie personal i realiteten fick andra arbetsuppgifter och verksamheten imploderade.
Är det långsiktiga behovet tillgodosett i och med anslaget eller är det en reträtt inför budgetmässiga realiteter på måndag?
Nu är fältverksamhet, som Socialdemokraterna ville ha tillbaka efter omorganisationen, ett minne blott. En av eldsjälarna bakom verksamheten har först omplacerats och sedan tvingats bort från sin anställning i kommunen.
Efter den organisatoriska rockaden har nu ungdomsverksamheten, som bedrives i projektform, konstaterat att man trots allt behöver vara ute på fältet. Kortsiktiga pengar har skickats ut till projektet för att bygga upp organisationen igen, och därmed är behovet tillfredsställt enligt Meijer.
Jag har svårt att se hur uppsökande ungdomsverksamhet kan skötas i projektform under en tidsbegränsad period med en tillfällig arbetsorganisation. Om något, så borde ordet kontinuitet vara centralt inom detta område. Första att-satsen i motionen borde definitivt bifallas.
Men jag gissar att behovet att ta ansvar budgetmässig innebär att man inte tar ansvar för kontinuiteten i en värld där tidshorisonten sällan sträcker sig över budgetens livslängd.
Läs mer om min blöta natt med fältarna: På besök i verkligheten – rotblöta på Jägers väcker tankar
Den konspiratoriska kan fråga sig varför motionen inte dyker upp på fullmäktiges dagordning på måndagen samt varför kommunstyrelseprotokollet endast består av en direktjusterad paragraf.