Nuuu dååå!!! Nu måste väl stallet ändå vara spolat. Det har gått tre och ett halvt år sedan Lars Ahlkvist lanserade spolningsstrategin för att nå sammanhållning inom den moderata gruppen.
Mången politiker, där ibland undertecknad och arkitekten ovan själv har blivit utspolade tillsammans med majoriteten av det gamla moderatgardet i Hörby. Det nya teamet, som jobbade framåt för kommunens bästa, hade formerats ur askan.
In på planen har nya spelare kommit till det moderata laget och sannerligen har nytt blod adderats till den annars så anemiska moderata kroppen. Men ganska så snart fick vi höra om avhoppen när dessa nya snabbt noterade att takhöjden i diskussionerna var i axelhöjd. Bland de första ut var en hotellentreprenör som fann måttet rågat bara efter några veckor in på den nya mandatperioden.
Vid första tillfälle till åsiktsbrytning med konsekvens (tillsättning av poster i nämnder) ser man sig nödd och tvungen att återigen applicera det moderata huskurstricket med spolningen för att bevara partiet. När de få posterna som var kvar efter katastrofvalet i september 2014 skulle fördelas, då blev det genast med ens för trångt i båset.
Som ordspråket säger så börjar hästarna bitas när krubban är tom – inget stämmer bättre på Moderaterna i Hörby. Stallet behöver spolas ännu en gång, inte så mycket för att släcka branden utan för att bli av med dem som besitter kapaciteten att förstå varför stallet brinner gång på gång.
Nu så här i juletid passar det bra att fortsätta tala lite mer om krubban. Och vi kommer alla ihåg vad som fanns i den. Just det, Jesus-barnet – frälsaren som för två tusen år sedan skulle komma och styra upp världen. Nu i realtid ser vi hur moderaterna i Hörby spolar ut det samtida lokala Jesus-barnet med badvattnet.
Naturligtvis pratar jag om Jens Rosberg som av allt att döma är en helt normal människa i kontakt med Hörbymyllan. Med sina 10% av personkryssen, och därmed personvald, var han en naturlig nystart på Moderaterna i Hörby. Den moderata brandkåren ville dock något annat och vips så lyckades man försnilla även den möjligheten.
Extra komiskt blir det med att vi faktiskt har dokumenterat skeendet inom politiken på Hörby tavlan – jag pratar naturligtvis om Jesus intåg i Hörby. Scenen är en central del av tavlan. Vad vi bevittnar nu är ett uttåg av Jesus, ackompanjerat av de repressiva styrkor, passande nog är representerade av det legionärsbeklädda kommunalrådet.
Otroligt, må jag säga. Hur kunde jag då kritisera denna samtidsdystopi som till råga på allt var en politisk profetia?