Ibland blir man lite förvånad över vilka kamper som försöker utkämpas utan något som helst innehåll. På Skånskans ledarsida ondgör sig Martina Jarminder över reportaget i Svensk Damtidning om Annie Lööf. Jarminder skriver
Problemet är väl det att när män ska porträtts på ett personligt sätt så görs det inte såhär fantasilöst enligt könsstereotypa mallar, utan varje man får vara unik, till skillnad från kvinnor som får vara sitt kön och diskutera barn och hem.
Prinsessa Annie Lööf i Svensk Damtidning
Visst, det är inte mycket politik men är det ett måste att alla politiker är är politiska djur hela tiden? Borde man inte kunna kommentera kläderna utan att den politiska korrekta eliten går i spinn fullständigt. Kan man inte diskutera viljan att skaffa barn utan att det med nödvändighet blir en fråga om vårdnadsbidrag och en konflikt mellan män och kvinnor?
Jag förstår inte varför det inte blev ett ramaskri när prins Göran Hägglunds kläder kommenterades och dessutom kommenterades av honom själv i Sverige Radio. Hur stort är egentligen allmänintresset för prins Birger Schlaugs beiga stickade kofta i mainstream media? Som man ropar i mediedjungeln får man svar. Ropar man in i Svensk Damtidnings djungeltelegraf lär inte svaret bäras av apor med rödstrumpor.
Personer i min omgivning som läser svensk Damtidning gör det på grund av ett brinnande intresse för vad kungligheterna håller på med. Snacka om institutionaliserade och konstitutionaliserade stereotyper och maximal frånvaro av jämställdhet. Var är Jarminder då?
Statsvetare Lena Wängnerud kommenterar:
– Svensk damtidning inleder sin bevakning av supervalåret 2014 med att fokusera mer på kvinnors privatliv än deras politiska visioner. Formatet är unket och förlegat.
Det är väl spot-on vad hovet är i all sin prakt och ingen är väl förvånad över perspektivet när Svensk Damtidning skall göra kändisreportage när man vet om symbiosen mellan Svensk Damtidning och hovet?
Vad gäller det unkna och förlegade så räcker inte min fantasi till om den manliga motsvarigheten till vad Svensk Damtidning skulle gjort på ämnet. Skulle det vara ett helsidesreportage i Svensk Herrtidning om Leijonkungens rakade pung?
Min poäng i allt detta är att det är så typiskt att se hur kvinnor kritiserar andra kvinnor vad de än håller på med. Mina tankar går till den utmärkta TV serien Fittstim på SVT. Hur en feminist ser på feministerna och hur Belinda Olsson blev kölhalad av sina egna i debatten efteråt för sitt mer nyanserade perspektiv.
Om nu Annie Lööf vill vara med i Svensk Damtidning resulterande i den så förutsägbara vinklingen, ja så skall hon väl få göra det utan att ett mediadrev sätts igång på skvaller-, ledar- och kultursidor.
Om någon mot förmodan hade förväntat sig en annan vinkel på reportaget så får väl det tillskrivas naivitetskontot. Nu kanske jag med detta blogginlägg har målat in mig i ett Ulf Lundell-hörn, men jag tar risken.
Klart att man ska kunna ställa upp i olika sammanhang utan att hånas. Gäller för Annie Lööf och för … (Nej, nu blev det för svårt på detta forum). Det är inte alla som kan förekomma i Svensk Damtidning utan att förhånas har jag märkt. Men så är det med hatkampanjer 🙂
Ja Perelis nu kackar du i eget bo. Jag förstår att du vill försvara
din f.n. partiledare. Hade det varit detsamma om det gällt
Mona Sahlin.
Hej Bertil,
Med tanke på att Lööf tycker enligt följande:
”Nej, jag har inte valt Svensk Damtidnings vinkel ”politikens prinssessor” (…) De har intervjuat en kvinna från varje parti för personporträtt, som tidigare val. Anmärkningsvärt och trist att de ramar in det så.”
Med den kommentaren så kanske det är uppenbart vem (bland andra) det är som krediterar naivitetskontot om vilken vinkel Svensk Damtidning skulle anlägga…
Jag förstår inte vilket försvar du anser jag uppbringar, och för vem?