Debatten är ett lackmuspapper mätandes den demokratisk värderingsuppsättning

Ibland är det lustigt hur de mest osannolika händelser kan vävas samman till en helhet. För ungefär en månad sedan läste jag om ett monument som en Stockholmskommun tänker bygga till minne av Turkiets folkmord på kristna minoriteter i landets östra delar.

Debattartikeln, som bland annat var skriven av Kurdo Baksi, konstaterade att Turkiska staten bedrev en hatkampanj mot aktiviteterna om att sätta upp ett monument över folkmordet. Bland annat sker kampanjen genom att hota armenier om utvisning ut Turkiet just för att de är armenier och framhärdar i ståndpunkten att 1,5 miljoner av deras folkgrupp faktiskt utsatts för ett folkmord.

Bara någon vecka senare dyker begreppet hatkampanj upp på politiska bloggar i Hörby. Det är kommunalrådet Lars Ahlkvist som karakteriserar kritiken mot honom och hans ledarskap som en hatkampanj främst nu i samband med diskussionen om Mittskåne turism AB.

Naturligtvis står det kommunalrådet fritt att jämföra kritiken mot hans inblandning i Mittskånes turism AB och folkmordet av armenier i början på 1900-talet, men jag kan ändå inte undgå att fundera kring vad som händer med språket genom ett desperat inflationistiskt språkbruk.

Jag vet inte om det är en tillfällighet men på det sätt som begreppet används i de båda fallen gör mig frågande till kommunalrådets förmåga till intellektuell analys av sig egen gärning. Visst, här kommer jag med ytterligare kritik mot kommunalrådet, men vad skall man göra med en person som har en otrolig förmåga att binda ris åt egen rygg.

Men det är ju inte första gången han gör samma sak – sedan sommaren 2011 har Lars Ahlkvist anklagat sin partibroder Pelle Skerup för mobbing av än den ena och än den andra politikern utan att några faktiska omständigheter framkommit vilka stärka Ahlkvists anklagelse.

Barn som faktiskt är mobbade, hur känner de sig om begreppet mobbing reduceras till en konsekvent kritik av ett konsekvent beteende? När jag var med i Moderaterna hävdade Ahlkvisten mycket riktigt att impopulära beslut blåser över innan valet, det gällde bara att stå upp eller uthärda i tysthet när artikeln kom i lokaltidningen. Och dynamiken fungerar så, att är det tyst så försvinner kritiken. Klassisk mediadynamik.

Men helt plötsligt så fungerar inte den dynamiken när medias minne sträcker sig längre än två löpnummer av lokaltidningen. Ahlkvists avtryck ända sedan våren och sommaren 2011 har varit så starkt att det är omöjligt att analysera lokalpolitiska skeenden utan att ta hänsyn till avtrycket.

Ni som läser de politiska bloggarna i Hörby och följer med i debatten i tidningen vet att Mittskåne har debatterats länge och väl. Är det en hatdebatt när kritiken framförs, eller är det en demokratisk ordning att fritt och öppet diskutera besluten före och efter de har tagits? Den demokratiska rättigheten att få vrida och vända på argumenten utan att kommunpolitiska företrädare spårar ur mentalt och går till överdrifter är väldigt central.

Tyvärr är detta mönster en del i ett större och mer systematiskt antidemokratiskt beteende där debatten hämmas genom en mindre transparens i den politiska processen. Närmast till hands ligger förfarandet med översiktsplanen som det har varit locket på under en väldigt lång tid. Ett mycket centralt dokument som är under politisk behandling men som inte delges de som har ett intresse.

Det är antidemokratiskt att dra sig för att dela information för att man är rädd för den debatt som informationen kan tänkas ge upphov till. Vidare är det antidemokratiskt att inte kunna stå ut med debatten när den väl kommer igång. Det är talande vilka partier och vilka personer som väljer sida vad gäller det öppna samhället.

Det är uppenbart att det är ett mycket viktigt val vi står inför hösten 2014 med mer principiella, ideologiska och värderingsmässiga val att göra; kommunvalet handlar denna gång inte bara om cykelvägar och kommunalskatt. Vi har ett ansvar för att se till att Hörby inte är den första kommunen i Mittskåne att implementera en turkisk variant av demokrati övervakad av själveleverade politruker.