Jag målar huset. En aktivitet som har pågått nu sedan förra veckan och jag börjar bli ordentligt trött på det hela. I början ville man täcka varje kvadratcentimeter, men nu är det express metoden som gäller. Ytan är nu i stil med Kinesiska muren: full med lik, dock i form av spindlar och flugor.
Min mentala resa har varit intressant. I början flyttade jag varje spindel som satt gömda i sina vrån. Det kunde gå så långt att jag till och med tog av mig handsken för att få rädda den.
Nu tvekar jag inte att tillintetgöra samma spindlar som fick all hjälp innan. Det är otroligt hur de rullar ihop till ingenting, när de kommit ivägen för penseln och den kletiga färgen. Men det är dock inte till närmelsevis hur otrolig mitt ändrade perspektiv på spindlarna har varit. Nåja, dubbelmoralen är talande då jag inte är vegetarian. Intressant introspektion.
Jag hoppas att jag, när målningen är över, kommer återgå till att försiktigt lyfta ut spindlarna som har kommit in i huset.
Man har gjort värmeundersökningar vid kinesiska muren, med den allra senaste teknologin och funnit att det inte finns ett enda lik i muren. Vi (läs du) har gått på en skröna.
Syster I
Jag är tveksam till att just värmeundersökningar skulle avslöja något, då man kan anta att de flesta som ligger begravda där har legat en bra stund och inte är speciellt varma. En snabb sökning på Internet säger följande: ”Som tumregel brukar anges att nedkylningen (mätt i rectum) därefter är cirka 1° per timme, men variationerna är stora. ”
Vad man däremot kan sluta sig till är att Kinesiska regimen inte fortsätter att begrava folk i muren, i alla fall inte där man mätt.