Två TV apparater på en gång
I lördags, i en flod av överskottsenergi, var det dags att titta runt i huset och se vad som kunde köras iväg. En micro (sorry Anita, denna åkte direkt), en skrivare, en CD spelare samt två(!) tjock-tv apparater.
Den ena apparaten hade ett, måhända litet, affektionsvärde. TVn med skärmen vänd hitåt på bilden ovan var TVn jag köpte när jag var student i Lund 1995.
När jag körde till soptippen så var det reprisutsändning av Spanarna i P1 – ett alldeles utmärkt program i en alldeles utmärkt kanal. Där berättade Gabriella Ahlström om studenters försök att applicera Lean på sig själva – ”Lean on me” som projektet kallades.
Nu togs det upp som ett skämt men jag kände helt plötsligt lite hopp om att det finns fler där ut som tänker som jag. Läs artikel i Svenska dagbladet. Visst finns det avigsidor med att leana sig själv för mycket som exemplet med flickvännerna i artikeln:
Rasmus berättar om en kompis som gjorde ett försök att även optimera relationer. Han schema- lade ”tid med flickvän”.
–Det där resulterade i att två flickvänner gjorde slut med honom. De tyckte det var obehagligt, det var som att vara tillsammans med en maskin.
Faktiskt redan innan jag kom iväg och hörde inslaget funderade jag på hur jag skulle kunna få ut skräp fortare från mitt liv (faktum är att ”waste” är centralt begrepp inom Lean).
Den senaste tiden har ingen av apparaterna varit i funktionell drift utan mest stått och samlat damm. Det är viktigt att leana ner sina processer och få ut skräpet fortare för att skapa mer utrymmer för att faktiskt få plats med sig själv. Då menar jag inte bara fysiskt, utan även mentalt – jag har insett att jag mår bättre ju färre saker jag har runt omkring mig.
Mycket teoretiserande om skräpet när jag kom hem, men jag har inte förmått mig att implementera några förbättringstankar. Men huset är tomt på flickvän i alla fall, så något har jag uppenbarligen lyckats med.