Varför jag efterfrågar realism om socialnämndsbudgeten

Socialnämnden i Hörby har i många år inte haft en budget som varit förankrad i verkligheten. År efter år så beslutar vi i fullmäktige om en budget för socialnämnden som vi önskar att den skulle vara, men som inte stämmer med den verksamhet som planeras bedrivas.

Jag menar att metoden av konstant chockbudgetering medför liknande effekter som härskartekniker; alienation och uppgivenhet hos de som kommer vara ledande i jobbet med effektiviseringarna. Sättet som socialnämndens budget hanteras på är direkt skadligt för att skapa en effektivare, mer resurssnål, socialtjänst i Hörby kommun.

Senast i måndags beslutade fullmäktige att inte bejaka det prognostiserade underskottet på -18 miljoner. Just denna siffra har varit konstant under lång tid. Det strider mot bättre vetande att säga att man ”agerar på lösa boliner” om man seriöst hanterar underskottet.

Det faktum att man i fullmäktige säger ”att man inte kan agera på lösa boliner” torde innebära att man i budgetberedningen inte har en aning om vad det är som pågår inom socialnämndens budgetområdet och vilka effekter som man kan förvänta sig under innevarande år.

Vi är allt för väl medvetna om vad som händer när budgeten och en rimlig verklighetsbild inte stämmer överens. Då kommer med nödvändighet en skuggbudget att uppenbara sig för att förvaltningen skall kunna relatera till något reellt över huvud taget. Konsekvenserna av det är att vi i förlängningen förlorar vår förmåga till styrning när ekonomisystemet är problemet och inte hjälpmedlet.

När vi tog över socialnämnden januari 2011 var det precis så tillståndet var. Det krävdes en grundlig mental förändring (bland annat genom personiella förändringar) för att komma till rätta med attityderna. Stora delar av förvaltningsledningen har sedan dess blivit utbytt och det finns en otroligt starkt fokus på den reala ekonomin.

Det blir mer och mer tydligt för mig att det ledarskap som praktiseras i kommunen är otroligt skadligt för en sund verksamhetsutveckling. Att inte ge medarbetarna en rimlig chans att lyckas, är inget annat än en kränkning.

Det är inte bara dåligt för personalen i förvaltningen och de förtroendevaldas engagemang. Framförallt är det skadligt för politikerkårens anseende och auktoritet, eftersom dessa inkompetensförklarar sig själva gång på gång.

Jag är övertygad om att ett gott ledarskap inte behöver bäva för att ”om man ger socialen mer pengar så sätter de sprätt på dem” som en politiker uttryckte det en gång. Har man för avsikt att bygga förtroende och har för avsikt att prioritera ledning och styrning, ja då har man ringa anledning till oro.

Tittar vi framåt behöver vi en budget för 2014 som är baserad på fakta. Vilka åtgärder kommer förvaltningen hinna ta fram som kommer att ge effekt under 2014? Det är svaret på den frågan som skall avgöra socialförvaltningens budget, och inget annat. Att vi strategisk siktar på att Hörby kommuns sociala kostnader skall minska, det skall vi alltid ha med oss i bakhuvudet.

Det är hög tid att agera på fakta och inte fantasier.