Skånska Dagbladet har intervjuat ordföranden i kommunfullmäktige i dagens tidning (SkD 2013-02-28) efter det vågade beslutet av vägra 1/3-majoritetens återremissyrkande. Jag är övertygad om att ett fel nummer ett begicks när ordförande beslutade att en majoritet krävdes för en återremiss för att motiveringen inte var tillräckligt bra. Det finns inget stöd för denna uppfattning i kommunallagen eller i dess förarbeten.
Jag tänker inte överklaga beslutet då det inte spelar någon praktisk roll. Men vad som verkligen gör mig bekymrad är kommentaren i tidningen:
Göte Andersson tror att det egentliga syftet med motionen var att ytterligare spä på den splittring som finns inom M.
– Vi kan inte skriva in den interna striden inom Moderaterna i det kommunala reglementet, säger han syrligt.
Jag var tydlig i talet till fullmäktige att detta var en förändring som kommer att träda i kraft efter valet 2014 och att inga poster skulle skifta på grund av detta innan dess. Sannolikheten är stor att det kommer vara nya politiker på dessa poster efter valet 2014, så det har inget med någon personkonflikt att göra.
Kommentaren betyder att man inte ser problematiken med toppstyrningen, vilket är mycket allvarligt och ger fel nummer två. För de flesta utanför den innersta politikerkretsen i Hörby är det uppenbart att det är en ordning som måste ändras på för att komma bort från de strukturella problemen.
Tyvärr faller detta inom kulturen att ligga på gränsen vad som är lagligt i stället för att hålla sig väl inom lagens rågångar. Vi har haft många exempel den senaste tiden, som arvoden och upphandlingar, när man gör övertramp. Tyvärr finns det ingen ödmjukhet om att det är ett problem, så en förhoppning om att en justering av etos är nära förestående göre sig icke besvär.
Så till svaret på frågan i rubriken? Vi är tillbaka till resonemanget om pyrrhusseger i måndagens tidningsartikeln. Frågan är hur länge Hörbyborna tänker låta detta fortgå?
Som jag alltid sagt, retoriskt är du helt fantastisk samt som vanligt lika kunnig i dina åsikter. I detta fallet med lagtexter etc.
Men enligt kommunallagen kan man ju inte välja bort en person bara därför att denne/denna t.ex är vald till ledamot av t.ex kommunstyrelsen. Egentligen skulle man ju kunna välja en och samma person till att vara ordförande i alla nämnder…. Det är bara inte särskilt lämpligt, men det är en helt annan anfallsvinkel än den du för fram. När man nominerar en person till ett uppdrag, borde man kanske först ställa sig frågan ”har denne person blivit nominerad/vald till ett annat uppdrag som möjligen inte passar ihop med det uppdrag vi nu nominerar till?” Är svaret ”ja” borde följden bli att man nominerar någon annan (och då hamnar vi i den variant man använder i t.ex Sjöbo och Höör). Är svaret ”nej”kan man fortsätta nomineringen. De nominerade väljs och utses – eller inte – därefter av kommunfullmäktige och de får då kommunfullmäktiges (=medborgarnas representanter i kommunen) förtroende att utföra uppdraget/uppdragen. Alltså, om vi alla tänker efter före, är det fullt möjligt att både använda sunt förnuft och följa kommunallagen utan att hamna i det du kallar ”dubbel- eller trippelkommandon”.
Hej Yvonne, som jag pekade på så var ju lämpligheten och värderingarna som borde vara överordnat, precis som du säger. Jag tog som exempel fullmäktigebeslutet från 2006 och visade att personunionerna är institutionaliserade.
Det minsta man måste komma fram till är att beslutet från 2006 måste gå tillbaka för att öppna upp verksamheten. Alla önsketänkande om rationalitet är litet värda i en omgivning av realpolitik.
Man använder kommunallagen som grundplattform och lägger tillägg ovanför.
Källa : Lars Göran Malmberg, Professor i offentlig rätt, Göteborgs juridiska fakultet.
Tror nog allt han om någon har kompetens runt detta. Förde ett långt samtal med honom igår förmiddag ang vad som pågår.
Hej, Kan du utveckla resonemanget?