För några månader sedan fick jag en film av min väninna. Den låg länge på mitt skrivbord utan att jag tittade igenom den. Men när jag förra veckan röjde av skrivbordet hittade jag filmen och kollade på den. Det var filmen The Cove som hade legat på mitt bord och den handlade om hur man i Japan jagar delfiner och andra valar. Visst var den intressant och skrämmande på alla vis. Den övertygade mig nästan att delfiner är mer kluriga rackare än människor och att japanska delfinfiskare inte är så sympatiska. Filmen lades till handlingarna utan åtgärd (d.v.s. att jag t.ex. bloggade om det).
Som en tanke läste jag igår en artikel på Dagens Industri om att Japan stoppar en delfinfilm och jag börjar fundera på hur det står till med demokratin i Japan. Visserligen är det inte staten som direkt sätter stopp för filmen, men aktivister hotar filmdistibutören som ger vika och ställer in visningar. Det är fundamental att man i en demokrati skall utan våld eller hot om våld skall få framföra sin åsikt. Om så inte kan ske är det ett mycket allvarligt problem i samhället.
Amerikanska militärbasen väster om Tokyo ställde in visningen på grund av att filmen är ”sensitive to local political and cultural concerns”. Man invaderar länder och dödar civila på löpande band i Afgahnistan. Hur är detta konsekvent på något vis? Hur visar man att det är någon högre vision om ett bättre samhälle som de slåss för med kanoner och klusterbomber?
International Whaling Comission är en tandlös organisation som har tappat allt vad respekt är. Hur kan det ha gått så långt för att vara politiskt korrekt? Bara för att man är en internationell organisation så kan man inte ge upp alla principer för att hålla alla medlemmar på gott humör.
Detta är något att tänka på inför valrörelsen när Sverigedemokraterna kommer fram i media. Tar man till ickedemokratiska metoder för att stoppa dem, skadar man samma frihet som man säger sig kämpa för.
Pingat till intresseant.se