Skånska Dagbladet skriver den 7/11 att socialnämndsordföranden Birger Larsson sitter på dubbla stolar. Detta i och med denne jobbar som rekryteringskonsult samtidigt som arbetsutskottet skall pröva nyanställningar. Visst kan man argumentera detta, men just i detta fall är det långsökt. Om inte annat kan man konstatera att PAF rekrytering håller på med ekonomi och teknik i stället för socialsekreterare och hemtjänstpersonal.
Intentionerna i socialnämndens beslut kanske inte kommer fram så bra i tidningen – jag tyckte själv att det inte var tydligt i skrivningen i beslutsunderlaget, så jag lämnade en protokollsanteckning för att hjälpa till att förtydliga beslutet (SN 2012-10-18 §162, s 14):
Det är förvisso så att beslutet att (åter-) tillsätta eller vakanshålla tjänster är en uppgift för tjänstemannasidan. Men fram till att vi i den nya organisationen kan visa att vi kan styra på nyckeltalen är det med fördel som politiken är den del av processen för att granska om den nya organisationen är optimal. Det är min förhoppning att man till prövotidens slut kommer kunna redovisa att styrningen på nyckeltal i organisationen fungerar och att rutiner finns för att säkerställa att rätt kompetens finns på den anställda personalen. När så är fallet kan delegationen återgå till det normala.
Så visst kan jag i sak hålla med Johan Månsson(S) i hans yrkande under mötet, men jag tror inte att vi är där i vår ambition att ha en lean machine i organisationen. Nu är det upp till arbetsutskottet att ifrågasätta tillsättningarna och säkerställa och pröva kompetensen och headcountet.
Jag är stolt över den resa vi har gjort med att kasta ut en uppenbart dålig organisationsstruktur implementerad under den förra mandatperioden, men vi måste hela tiden vara medvetna om att organisationen inte är något statiskt. Hela tiden skall vi pröva om vi kan göra något bättre och finjustera sättet vi arbetar.
De upplevelser jag hittills haft inom politiken i Hörby än så länge är att man som kommunal organisation är mycket konservativ till att kontinuerligt utvärdera och utmana sig själv. Det verkar finnas en kultur om att man låter förändringsarbetet vara tills det stadium när stora omvälvningar behövs. Jag vet inte om det är något som är typiskt för en offentligt förvaltning, men inom telekomindustrin där jag jobbar pågår det konstant projekt som syftar till att göra verksamheten mer effektiv.
Så när man tar in människor från näringslivet till styrningen av organisationen är det viktigt att man inte bakbinder dessa under oro att det inte skall vara vattentäta skott mellan dennes yrkesutövning och det politiska uppdraget. Visst skall vi vara vaksamma om jävet (vi i Hörby har ju haft all anledning till att ifrågasätta kulturen) och vara väldigt restriktiva till överlappandet, men vi behöver inte bli paranoida. Korsbefruktningen näringsliv – offentlighet är så otroligt viktig.
När man i tidningen (tyvärr inte på www.skd.se) vidare kan läsa att facket ondgör sig över att nämnden tar sitt ansvar att utöva kontrollen och ifrågasättandet, är det en kollision mellan verklighetsuppfattningar. Ingrid Olsson från Kommunal säger till tidningen ”vi vill inte ha en fördröjd process”. Mitt perspektiv är dock att tillsättningar på över 6 månader som försenas någon vecka i väntan på ett beslut, är inte sannolikt en välgenomtänkt anställning.
Fackrepresentanten fortsätter med att ”det kan tolkas som att man inte litar på det arbete som tjänstemännen utför”. Men är det så att man inte kan ha denna formaliserad dialog vad gäller personalen? Det är en syn som är ortogonal till hur jag ser på en förtroendefull relationen mellan nämnden och förvaltningen. Facket verkar leva kvar i de konspirationsteorier som planterades för ett år sedan när drevet mot socialnämnden gick som värst. Nämnden lever kvar exekverar, intrigmakarna har flytt till andra fält – verkar som kommunal har en resa att göra.