Under några veckor är jag på tjänsteresa på Taiwan – otroligt mycket arbete från 10 på morgonen till långt in på natten. Trots det är det kul och det passar kanske mig rätt bra då jag är lite av en arbetsnarkoman.
Men ibland kommer det lite avbrott i grottekvarnen, som igårkväll när kunden kommer in till oss och ber oss åka hem till hotellet på grund av att tyfonen Saola närmar sig. Visst, det hade inte undgått mig att regnet hade piskat mot fönsterrutan innan, men att kunden (som annars har attityden fortare, längre, oftare och mer) drar pluggen på verksamheten var intressant.
Även den lokala personalen har varit exhalterade över tyfonens ankomst. Myndigheterna har deklarerat en skol- och arbetsfri dag i norra Taiwan, där jag befinner mig. Nu, idag inser jag upphetsningen är mer om den arbetsfria dagen än om tyfonen. Inflödet av e-mail, som normalt ligger på 200, har nu de första timmarna sjunkit dramatiskt…
För mig är stormar i Sverige en möjlighet att uppleva naturens storslagenhen. Jag brukar gå ut och lyssna på dånet från skogen och inse min litenhet. Så naturligtvis var jag tvungen att göra det samma här med. Spelade in en video på kuppen:
http://youtu.be/yLfxWFKideg
Nu var centrum av tyfonen en bra bit härifrån, kanske två-tre timmars bilväg norrut så jag kunde nog inte riktigt föreställa mig hur det är när det är som värstt, men blöt blev jag.
Nåja, nu halvligger jag i hotelsängen och skriver detta. Jag kan bara konstatera att det kommer bli bra mycket roligare att gå till jobbet i morgon än att vara på hotellrummet. Gissar att det är som att vara i ett ägg för en kyckling – det är uttråkning som är den enda anledningen varför de kommer ut ur ägget… Frågan är om detta är ett nytt perspektiv i debatten om vem som var först – hönan eller ägget? Hönsgården eller hotellrummen? Tål att tänkas på.
Håll i hatten, Per-elis.
Vilka grymma krafter det är i rörelse. Ja verkligen, håll i hatten när det blåser så.