För några år sedan bodde jag ett halvår här i Seoul och nu är jag tillbaka här igen, direkt influgen från Taipei. Sedan förra gången jag var här har det skjutit upp fler och fler skyskrapor, både kontorskomplex och bostadshus. En av de mest anmärkningsvärda byggnationerna som det inte fanns tillstymmelse till då är Asterium.
Tre bostadsskrapor tillsammans med en kontorsskrapa. ”och, vad är det med det?” kanske vi säger, vi som är från Hörby där vi kan stoltsera med ett höghus, och tillägger ”Det har ju byggts höghus förr”. Förvisso hade jag inte varit imponerad om det inte varit ett bland många likande projekt i denna 15 miljonersstad.
Som ett annat exempel kan man ta Dongdaemun Design Plaza and Park (officiell web site), ett arkitektoniskt mästerverk designat av Zaha Hadid. Man tror inte det är sant när man åker förbi och blir helt överväldigad av skalan.
Så sent som på 80-talet fick Korea utvecklingsbistånd. Idag är Sydkorea på 15 plats i den ekonomiska världsligan. Man kan riktigt ta på momentumet som finns här. 2011 beräknades Sydkorea växa med 3,9% (6,2% 2010)[CIA factbook]. Jag tänker på motorvägsbygget hemma i Hurva som skall pågå 2012 ut. Hur sakta går det inte?
UNEP (United nations environment program) pekar ut Sydkorea som ett föregångsland när det gäller att ta till vara avfallet som genereras. 81% av avfallet återvinns enligt UNEP mot en fjärdedel 1995. Det kanske inte är så att vi skall åka till Namibia för att lära dem att hägna in sopor; vi borde kanske åka till Sydkorea för att lära oss ta tag i våra egna problem. I bästa fall kanske vi kan hoppas på att det kommer oombedda politiker från Sydkorea för att hjälpa oss med containrarna på Stavröd.
Denna bloggning hade sin upprinnelse i ett parkeringsgarage till ett gigantiskt shoppingkomplex. Naturligtvis var det trångt och jättemånga bilar – hur skulle alla dessa få plats – hur löser man det i en av världens mest tätbefolkade städer?
Naturligtvis dubbelparkerades bilarna. Om man hade haft turen att få en parkeringsficka, fick man finna sig i att rulla undan de bilar som hade parkerat bakom. Sloganen nedan som Korea har, är så sann.
Har vi i Sverige (eller Europa för den delen) dynamiken som krävs för att hänga med? Har vi den bästa skolan för att ge våra barn de bästa förutsättningarna i världen och därmed ge världen de bästa förutsättningarna? Har vi den rätta attityden för att hållbart hänga med i världen eller är vi avkrokade på skuldkrisens kontinent?
Vi kan hoppas på det bästa, men räcker det? Gör vi tillräckligt?