Äntligen, som Gert Fylking skulle sagt.
Igår hade socialnämndens arbetsutskott ett konstruktivt möte med handläggarna på CMU. För första gången träffades vi utan massa individärenden mellan oss. Min take away från det mötet var att kartan som vi fått upp i nämnden under 2011 haltar jämfört med handläggarnas verklighet. Hur kan bilden varit så skev? Tyvärr saknade vi flera ledamöter; det var bara Moderaterna (jag, Venche och Staffan) och Centern (Maria) som kom till mötet.
Det var Staffan Salomonssons initiativ att ha möte. I och med det nya ledarskapet i nämnden kom det öppenhjärtiga mötet till stånd. Visst hade man kunnat ana bristerna i kommunikationen, men omfattningen var förvånansvärd.
Men det var inte bara fritt blås angående kommunikationen – äntligen fick vi till stånd en plan för en seriös utbildning, något som efterfrågats hela förra året. Behovet finns – inte minst hos mig; jag till exempel lyckades röra ihop familjehemshandläggare och familjebehandlare. Efter kort förklaring kontrollfrågade en handläggare mig – mina ögon måste skelat anmärkningsvärt i förvirring.
Många idéer om samverkan blommade spontant upp i diskussionen. Maria hade en god förståelse för det nätverk som behövs, och som finns att tillgå om man vill, för att hjälpa människor till en egen försörjning. Förhoppningsvis finns alla dessa bitar som en del av den nya organisationen som vi fortfarande inte har sett. Nu vet vi i alla fall vart vi skall ställa frågan om det inte återfinns.
IT miljö diskuterade; slött nät, långa ner-tider vid service. Positivt var att Procapita-modulerna var till fullo för effektiv handläggning. Vidare diskuterades lokaler och miljön nere i källaren på CMU. Matningen av statistik till nämnden (skulle ha delats ut på nämndmötet?) på fokusområden. Organisation, rollbeskrivningar och annat smått och gott… mycket positivt.
Mitt fokus på ekonomin fick mig dock att känna mig lite knäsvag, när vi skall introducera paletten av åtgärder som behövs för att nå målet en kostnadseffektiv socialtjänst. Kommer det en kostnadspuckel under denna nödvändiga introduktion, måste vi ha fullständig koll på den. Vi måste ha fokus på målet för förändringen och kontinuerligt mäta så att vi inte gör avsteg från planen när kostnaderna planenligt ökar. Mycket riskabelt, men nödvändigt.
Till sist, denna form av direktkontakt måste upprepas! Jag är jätteglad!