Det är inte ofta jag gå i kyrkan, men när jag gör det så är det en spännande upplevelse. Det man tror är en ärkekonservativ verksamhet utvecklas.
Konfirmander på rad i St Pauli kyrka i Malmö
Igår var det konfirmation i St Pauli kyrka i Malmö. Många engagerade föräldrar och anhöriga, och några få nervösa konfirmander.
Det mest positiva som lämnade starkast intryck på mig var att kollekten gick till ECPAT. Från att (speciellt i katolska kyrkan) varit en del av problemet, lyfter man nu fram problematiken. Det var för övrigt konfirmandernas egen vilja att kollekten skulle gå dit. All heder till dem!
Det mesta som sas kunde jag inte höra, antingen för att jag börjar bli gammal eller så var det tjall på konfirmandernas förmåga att läsa tydligt och/eller högtalarsystemet.
Själv har jag oavslutade studier från min egen konfirmationsutbildning att se tillbaka på. Det kändes lite för magstarkt att döpas och konfirmeras för en hägrande konfirmationsgåva i form av moped eller vad det nu kunde ha varit. Av fler än en äldre har jag fått höra att jag upplevt för lite för att begripa mitt eget behov av religion – kanske är det så.
Kunskapsöverföring om överlevnad i en virtuell verklighet
Så även om tekniken inte var med i ljudet, så har barnen fått en lättare tillvaro i de vuxnas omständiga ritualer. Under psalmsjungandet löser en IPhone app föräldrarnas problem att få barnen tysta och stilla. Prisad vare herren för AppStore.
Ibland hör man många konstigheter komma från predikstolen, men en sak som jag snappade upp var följande ”En rund mage betyder att man har något att äta, att ha politiker att skälla på betyder att vi har demokrati.” Så sant!