Förra året slog 5:2 dieten igenom bland alla bantare där ute i verkligheten. Själv har jag provat motionens motsvarighet – att man springer fem gånger och sedan håller man upp två veckor. Fullständigt livsfarligt.
Under julens två veckor med orimligt mycket mat och andra ohälsosamma produkter har jag börjat känna energibuffringen på sidan och framme på magen. Så idag skulle det brytas och jag gav mig ut på enmilsrundan i Fulltoftaskogarna.
I sakta mak i lämpligt tempo tar jag mig tillbaka till Ludvigsborg, men väl inne på Kvarndammsvägen känns det som om hjärtat bultar i halsen. Jag är tvungen att sätta mig ner och låta pulsen gå ner.
Riktigt läskigt men the show must go on så jag går sakta hemåt… en slagen jul-hjälte.
Med denna nyvunna erfarenhet ställer jag mig frågan hur en tjock jultomte klarar av julstressen? Under julhelgen (”kolon två”-delen av motionscykeln(!)) har jag och min dotter sett filmen Santa Clause. Mycket rolig, barnvänlig och appellerade till mitt byråkratiska jag.
I perspektivet om hjärtklappningen och ackumulerandet av energi kommer filmen mer att vara en science fiction än komedi – hur funkar det?
Nu får det dock vara nog. Trots att jobbet börjar igen på tisdag är det dags att ordentligt sätta ner foten… i joggingskon. Vem är det som bestämmer över min kropp – jag eller kulturellt betingade matorgier?
Fy va otäckt!!! Har du mobilen med dig??? Var rädd om dig.