Semestern är nu ett minne blott. Nu märker jag hur pendlarkoman infinner sig. Livet känns som filmen ”Måndag hela veckan”. Varje dag pendlar jag till Lund med buss från Osbyholm. Från bussen till kontoret är det fem minuters promenad.
När man går igenom snurrdörrarna kliver man in en annan värld. I denna värld är vissa saker oöverskridliga problem, medan kulturen och proffesionalismen gör att annars svåra problem utanför, är lätta och triviala innanför dörren. I denna värld ser luftkonditioneringen till att det är samma temperatur oavsett om det är -20 eller +30 utanför.
Igår när jag var hemma hos en vän sa vännen ”det hade varit varmt idag”. Jag tänkte tillbaka på dagen men kunde inte komma ihåg att det varit varmt. Inne på avdelningarna är det alltid lite kyligt, så mitt i sommaren behövs Birgersson-kostymen (fleece jacka).
Idag, efter ytterligare en hektisk dag, blir klockan till sist 1700. Jag tittar ut genom fönstret, ser de djupa gröna färgerna på gräsmattan på Edisontomten på andra sidan Scheelevägen. Himmeln är blå med höga tunna cirrusmåln när jag tittar bort mot horisonten. Från 5e våningen på Delta 4 ser man till Eslöv. Långt där borta snurrar vindkraftverken i den svaga brisen.
Ett inre lugn infinner sig hos mig – trots att man är på jobbet en av sommarens bästa dagar är det rätt så trevligt. 1707; det dags att lämna skrivbordet för att hinna med bussen 1715 från hållplatsen Lund, Ridhuset. Idag låter jag datorn ligga kvar i dockan på skrivbordet och tittar ut genom fönstret en sista gång.