10 miljoner hit eller dit…

… vad spelar det för roll när man har eftersatt underhåll på en miljard? Ja, ungefär en sådan lättvindig känsla fick man igår på fullmäktigemötet. Naturligtvis handlar det om att kommunstyrelsens arbetsutskott skall få ett carte blanc-kort att shoppa hus till nyanlända.

Jag håller med Stefan Borg om att det inte känns tryggt att hela transparensen försvinner vad gäller fastighetsaffärer. Det är ungefär som att utse Mona Sahlin till finansminister. Mona Sahlin själv… ursäkta Susanne Meijer själv tyckte det var kränkande att KSAUs vandel blev ifrågasatt.

Knökafullt av kommunister i Byahuset i Ludvigsborg. Till höger på bilden ses ryggen på en kär gammal bekant…

Men visst är det på plats att påpeka att transparensen inte är i främsta rummet när vi har tavelaffären färskt i minnet. Och visst fälldes det en del anmärkningsvärda kommentarer om vilka möjligheter uppstår när man kan shoppa fastigheter godtyckligt direkt från kommunstyrelsen arbetsutskott.

• Susanne Meijer tyckte det var ett bra sätt att hålla nere hyrorna
• Kristina Hansen tyckte det var ett bra sätt för villaägare att bli av med fastigheter som annars var svårsålda
• Tommy Hall begrät att kommunen inte hade fler fastigheter då man kunde se värdeökning på kringliggande fastigheter (lämpligt nog skippades kommentar om ett så eftersatt underhåll att man måste riva de kommunala byggnaderna)

För oss vanliga medborgare var stolar utsatta. Nu var sommarkvällen ljuv så man saknade inte deltagandet i bastuklubben innanför dörren.

Regnbågsstyret har inga begränsningar vilka ingrepp man vill göra på fastighetsmarknaden. Det är ju rena kommunismen och godtycklighet som föreslås. De borgerliga stödpartierna Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna hade inget emot den nya inslagna vägen.

Vän av ordning kanske funderar på varför man inte ger det kommunala hyresfastighetsbolaget Hörbybostäder i uppdrag att hantera boendet. På mötet hörde man Håkan Hanssons(s) resonemang om att dessa människor hade flytt över Medelhavet och förtjänade omedelbart en bostad så att vi andra kunde krypa ner under täcket förnöjt igen.

Då slog det mig att om Hörbybostäder hade fått uppdraget hade man först varit tvungna att beta av den befintliga bostadskön av redan boende i kommunen (eller människor som frivilligt vill komma till kommunen) innan de nyanländas tur hade kommit.

Om kvällen inte hade nog med bränsle så skulle en eldstorm sättas igång där kommuninvånares behov ställs mot flyktingars. Fall som detta exempel från Lidingö lär fortsätta dyka upp om man inte rättsosäkert gör som i Hörby med en radikal hantering av bostadsfrågan för nyanlända. Allt skall ske under täcket.

En lösning, där bostadskön till Hörbybostäder prioriterades till förmån för flyktinginvandring i stället för normala flyttkedjor, skulle tvinga fram ett ställningstagande av alla de som framför argument om solidaritet – ett ställningstagande om vem man har sin solidaritet med.

Inte någon politiker lyckades lyfta blicken över skyttegravarna för att belysa samhällskontraktet vi har i Sverige. Jag har tidigare pekat på relationen mellan den skatt som betalas in och de tjänster som man får tillbaka som valuta för pengarna.

Är fullmäktige tillsatta att värna kommunens invånares behov eller är man ett passivt redskap för centralmakten att städa upp efter en kollapsad statlig immigrationspolitik?Håkan Hansson(s) sa vidare att det var inget bra förslag men att det var det enda förslaget som låg på bordet. Hade det enda förslaget varit att skicka flykting till månen så hade Håkan Hansson röstat för det med.

Oppositionen är sorgligt splittrad och okonstruktiv i sitt agerande.  Så tur i oturen var det att liggande förslag till beslut gick på återremiss.Moderaterna röstade för att avgöra ärendet på mötet, ett fullständigt infantilt val, och med minsta möjliga marginal lyckades SPI, SD och Pelle Skerup få bort förslaget från fullmäktiges bord.

Under detta omtag krävs det att den samlade oppositionen (inklusive Moderaterna) slutar vara passiva i kommunstyrelsen och gör sitt jobb och tvingar fram en rättssäker hantering av bostadsfrågorna som inte utlämnar hantering till godtycke.

Fullmäktigeledamöterna har ansvar för alla nuvarande invånares välbefinnande. Är det så att en större inflyttning kommer ske får kommunen hantera det genom de befintliga strukturerna i form av bostadskö och bostadsbyggande. Därigenom kan kommunen ge besked till staten när Hörby kommun är redo att ta emot nya medborgare.

Givet situationen i kommunen idag så klarar vi inte ens av det vi har, än mindre klarar vi av att rädda världen med mindre än att något annat stryker på foten. Vad detta ”något annat” är finns det ingen som berättar. Det enda vi vet är att det är något som antingen läggs på skattsedeln nästa år eller om tio år när dåligt underhåll gör sig påmint.

Bland löven stupar det rakt ner i Kvesarumsån – samhällskontraktet är att barn på väg till Skogsgläntans förskola skall ha en säker skolväg.

När jag gick hem från fullmäktige i byahuset såg jag de brister som vägföreningen har påpekat för kommunen; cykelvägens söndriga räcken mot ån, vägbulor utan markeringar samt trasiga speglar för skymda utfarter. Inget blir åtgärdat trots kommunens bekräftelse att det skall göras.

Två tomma speglar i över ett år ett tecken på att kommunen har dragit sig tillbaka och slutat uppfylla sitt samhällskontrakt med medborgarna

Steg för steg överges samhällskontraktet. Ingen tar den ideologiska debatten om vilket samhälle som vi skapar med dessa undantagslagar. Det här hög tid att ett politiskt parti beskriver en samhälle som är uthålligt. I Hörby väntar vi ännu på att så skall ske.