Kvällsturen inom hemtjänsten

Igår torsdag var jag igen ute med hemtjänsten. Nu var det kvällspatrullen som förbarmade sig över mig. Passet var från 1530 till 2200 med en paus vid sjutiden.

Som vanligt gicks scheman igenom på Källhaga med rapporter från dagturen. Något som uppfattades som positivt var det nya planeringssystemet där varje hemtjänstassistent får ett A4 papper med sina insatser för kvällen. Detta i stället för den manuella planeringen som skedde på en vägg med lappar.

Första halvan av kvällen fick jag följa med en hemtjänstassistent som gjorde besök inne i byn. I rask takt levererades medmänsklighet till behövande – hade personen ätit ordentligt? Behövdes extra kvällsmat? Ett ägg kokades på ett ställe och ett annat ägg stektes på ett annat ställe.

En del var vårdtagare som pratade andra språk. Detta gjorde utmaningen så mycket större att leverera omvårdnad. Behovet av flerspråkig hemtjänstpersonal som kan prata vårdtagarnas språk var uppenbart. Med teckenspråk och god vilja löstes situationen.

Handspriten fick inte nyttjas innan bilens alkolås var fixat

Återigen var det uppenbart med vilken passion som hemtjänstpersonalen bemötte vårdtagarna och varandra. Under resans gång upprätthölls kontakten mellan teamen för att lastbalansera om någon hade mer på sin lista.

Efter pausen på Källhaga bytte jag till Hagadal-turen. Lustigt nog så var vi inte i närheten av Hagadal en enda gång.

Jag är ingen hundvän, men en biståndsbedömd hundpromenad lyckades jag leverera. Tack och lov gjorde hunden ingen ansats till aktivitet som skulle verka menligt för närmiljön. Jag hade utrustats med påse, men den behövde således inte användas.

Sent på turen gjordes en palliativ insats. Under tiden den utfördes pratade jag med en anhörig. Denne var mycket tacksam för hemtjänstens insatser och dess bemötande till både vårdtagare och anhöriga. Idel lovord skickades till politiken om personalen.

Kritik kom dock mot att vårdplaneringarna inte gjordes på sjukhuset. Detta är ett beslut vi tagit i nämnden för att få mer balanserad biståndsbedömning i hemmiljön. Just i detta fallet uppfattade den anhöriga att vårdtagaren var för dåligt för bo hemma, vilket socialtjänsten svarade på genom att flytta vårdtagaren till Solbacken.

Det var en magisk kväll mitt ute på landet. Temperaturen hade gått under tre grader och det började bli kyligt. Det var så mörkt att vintergatan syntes tydligt på stjärnhimlen. Ut från den lilla stugan kommer Hörby kommuns anställda efter att ha tagit om hand om en döende man.

I den sakrala situationen kände jag en stor stolthet över våra anställda. Jag djupt tacksam för deras insatser som manifesterar kommunens medmänskliga uppdrag.