Politik ända in i julfirandets kakel – precis som det skall vara. Ännu en verbal bonus-salva från kommunalrådets sida så här på julafton, men det var väl en lågoddsare att det skulle fortsätta så här. Är det jag som är synsk eller är hans beteende så förutsägbart? Från Skd 2011-12-23:
– Det blev uppenbart på fullmäktige att situationen är ohållbar, när Per Elis Jansson talade om att tjänstemännen ”ska jagas” om de inte svarar på ett nöjaktigt sätt. Det är inte något jag kan stå för, säger Lars Ahlkvist.
Som ni alla har kunnat läsa lite över allt under hösten har det goda ledarskapet predikats. Resultatet av detta ”goda” ledarskap har nu manifesterat sig i form av behov av en medlare – credibiliteten är noll och intet i uttalandena.
Nu hamras nya förvrängda budskap ut om ”jakten” från fullmäktigemötet; i förrgår på hans blogg och nu igår i tidningen. Vi känner igen omkvädet, om och om igen. Hare Krishna-ramsan är ju mer omväxlande och spännande…
Men snälla nån, hitta för Guds skull på något nytt, så att debatten blir lite innovativ och mentalt stimulerande, i alla fall för mig. Jag blir ju inte gladare av att behöva upprepa mig, ty min kommentar från gårdagens bloggning om hans hets mot Pelle Skerup gäller även idag, men då för hetsen mot mig:
[…] kommunalrådets tolkningar och insinuationer brukar mynna ut i att någon har hotat någon och att han omedelbart är där och tar avstånd från dessa påstådda hot […]
Gång på gång pressas kritikernas argument ner i kommunalrådets åsiktscentrifug och ut sprutar massa oigenkännlig sörja åt alla håll och kanter. Nåja, man behöver inte vara kärnfysiker för att se hur detta kommer sluta.
Slutet på detta året och början på det nya kommer vara väldigt intressant och vi kommer lära oss otroligt mycket om de politiska strukturerna i Hörby när de nu synas i sömmarna. Själv sitter jag och filar på lite lösa spekulationer om de olika bevekelsegrunderna partierna har för att agera som de gör om Socialnämndens vara eller icke vara. Vi får se om det blir något publiceringsbart av det hela.
Jag valde denna julbild för att jag tycker den är härligt dubbeltydig. Skiljelinjen mellan tolkningarna är hur man uppfattar nöten röra sig; från tomten till ekorren, eller tvärt om; från ekorren till tomten. Och visst glömmer vi ofta bort tomtens båda sidor även om just djuren inte var mottagarna för hans vresighet.
Visst har jag min beskärda del av tomtar på mitt loft, men vi får hoppas att det är nöt-från-tomte-till-ekorre-varianten som är predominerade, även om en och annan drabbas av min vresighet. Nåja, jag har aldrig hävdat att jag är moder Theresa så jag har inte mycket att leva upp till.
Vidare insinuationer om nöten undanbedes… men bollen är upplagd för smash.