I mumindalen två gånger på en dag

Har man inte fördomar så skapar man sig dem. Jag hade några timmar tillgodo på Helsingfors flygplats idag – det dröjde inte länge innan man såg utbudet av landets största export succé, näst efter alkoholiserade backhoppare; d.v.s. mumintrollen.

Kändisar från mumindalen, var och en på sitt vis

I var och varannan butik i avgångshallen hade man lyckats mejsla ut sin lilla nish i mumindalens värld att slå mynt av.

Det blir bara för mycket när folket omkring mig pratar som mumintrollen allihopa. Vid gate 18 möter jag till och med en person som ser precis ut som Snusmumriken – Hjälp, jag måst härifrån innan jag blir galen!

När jag kommer hem läser jag Hörbysidan i Skånska Dagbladet. Tankesmedjan Rosvall-Thiman-Ullman har vaknat upp ut sommardvalan och släppt sin analys av konsekvenserna från valresultatet 2010. Noterar att man denna gång, inte har tagit in det tunga artelleriet i form av facket, för att föra fram sitt budskap.

Trots detta, och trots avsaknad av coachning från högre makter, hittar man rätt i att definiera sin roll som opposition – hatten av för det! Cirkeln liksom sluts när jag kopplar ihop skribenterna med Hemulerna. Vet inte riktigt hur associationerna går för att åstadkomma det.

Trevligt är dock att notera i insändaren att det är med en anständig ton och finess man angriper ämnet – Detta är inte något som det funnits i överflöd den senaste tiden.

Som fotnot kan nämnas, att när jag läser om figurerna i Mumindalen så är det riktigt roligt att mappa karaktärerna i Hörbypolitiken. Vem är det som är Mårran och vem är Lilla My?