Dramat om Källhagas vara eller inte vara som ett område för våra äldre verkar gå mot sin upplösning. Den information som jag har fått om orsaken till att utredningen pågår överhuvud taget, är att förvaltningen förra sommaren såg en möjlighet till besparing då kön till lägenheterna var obefintlig. På eget initiativ tog den förra förvaltningsledningen beslut om att införa ett hyresstopp.
Detta blir särskilt ironiskt då vi samtidigt i valkampanjen kommunicerade hur vi skulle utveckla Källhaga för Hörbys äldre och inte avveckla detsamma. Vi hade en vision innan valet och den har vi kvar. När kommunalrådet hänvisar på sin blogg att ett drev går i ärendet känner i varje fall inte jag igen mig. När vi står upp för den vision vi gått till val på, då är det inget politiskt drev – det är en rakryggighet inför visionen som vi jobbar efter. Nästa steg kanske är att klassa oss som populister? Gärna för mig – visionen var så populär att Moderaterna vann valet på den.
Som jag tidigare skrivit, hade vi redan för två månader sedan konsensus inom majoritetsgruppen i socialnämnden om vart vi vill komma angående Källhaga. Trots det malde maskineriet på med utredningar om ändringen, precis som naglarna fortsätter växa på en död människa. Jag finner det besynnerligt att förvaltningen fortsätter att utreda frågor som ingen har ställt, för att skapa underlag till beslut som inte kommer tas.
På Skånskan läser jag att orsaken till att man fastnat i vinkelvolten nu, är att man inte har koll på kön. Mon Dieu! Här har vi något som nämndledamöter faktiskt frågat efter, men det utreds inte. Var finns bristen på kommunikation mellan nämnd och förvaltning?
Lars Ahlkvist har dock ett rätt på ovan refererade blogg; vi har duktiga tjänstemän som utredare. Utmaningen verkar vara att få dessa att utreda saker som vi vill ha utredda.
Det är alltid bra att vara påläst. ”Källhaga som ett område för våra äldre” är en sån sak. Källhagas vårdboende har under moderat ledning i femklövern, och efter gemensamma beslut (även utredningar!) utökats till antalet platser. Det vårdboendet utvecklas nu som demenscentrum, och jag hoppas att fastighetsförvaltningen under Tekniska Nämnden snart kommer fram med ett förslag till ”Sinnenas Trädgård”. Det jag sett av den trädgårdstillgängligheten på andra håll gör att jag hoppas det blir verklighet snart. Men jag tycker att våra tjänstemän skyndsamt ska få jobba med det förslaget.
På andra delar av Byggmästargatan (Källhaga) finns marklägenheter, som används som boende för personer med behov av vårdinsatser från Hörby kommun. Personer med LSS-stöd, med behov av hemsjukvård och för personer med hemtjänstinsatser. Av naturen är det huvuddelen som är äldre, men det finns många grupper som har behov som tillgodoses där – precis som påpekas i Skånskans artikel.
Vi har också inom femklövern – faktiskt enigt i hela Hörbypolitiken – nyligen tillfört 15 marklägenheter på Byggmästargatan vid Källhaga, 27 centralt vid Nya Torg, det kommer ytterligare på Tvärgatan och andra platser. Vi diskuterar marklägenheter i Ludvigsborg. Behovet finns, och det ska vi tillgodose. Men vi kan inte börja göra insatser utan att först ha ett faktaunderlag. Så fungerar det inte i det privata näringslivet, och så ska det förstås inte fungera i politiken heller.
Den vision jag ser som moderaterna gått till val på och som vi också under åtta år fått resultat för – faktiskt den moderata fullmäktigegrupp som ökat mest i väljarstöd i hela Sverige från 2002 till 2010 – är en vision som inkluderar alla. En vision som är långsiktig, som tar hänsyn till allas behov. Som är beredd att ta intryck och ta reda på fakta. Det gör vi fortfarande, och det är därför vi vill hyra ut de tomma lägenheterna på Källhaga så snart som möjligt. Att se till att kön är inventerad och korrekt först är nödvändigt. Vi behöver också, det behöver inte vara samtidigt men tiden till budgetbeslut kräver snabbhet, ta ställning till hur vi löser behovet av gruppboende för LSS-brukare. Man kan fatta beslut utan faktaunderlag, och man kan ta några extra dagar för att få fram fakta. Jag vet vilket jag föredrar, och det är också det jag uttrycker i artikeln.
Avstår från att kommentera det nedsättande om ”naglar på döda människor”, ”att få tjänstemännen att utreda det vi vill utreda”, ”att avveckla Källhaga för Hörbys äldre” och andra överdrifter.
Vi ska utveckla demensboendet på Källhaga, tillföra nya marklägenheter för äldre i Hörby (på många platser), skaffa bostäder för LSS-brukare som motsvarar dagens behov, hitta träningslägenheter för personer med socialtjänstbehov av egen bostad osv. Allt detta kräver faktaunderlag, en del investeringspengar och väl underbyggda politiska beslut och bra tjänstemannautredningar. Det tror i varje fall jag är ett framgångsrecept, och det är nog till nån del empiriskt bevisat genom att det är så vi jobbat 2002-2010. Jag hoppas att vi gemensamt kan vara eniga om att fortsätta så. För utan ett bra samarbete tjänstemän/medborgare/politiker så blir besluten lätt huvudlösa.
Pingback: Ärendet med lägenheterna på Källhaga snart i mål « perelis.se